Förlossningen

Natten mellan den 28-29 augusti så hade jag värkar men dom avtog framåt morgonen.
På dagen den 29 augusti så satte dom igång igen.
Jag och Anton åkte och handlade och värkarna gjorde då ganska ont men inte så
att folk på affären såg att jag hade värkar, men dom gjorde ont.
Sen när vi kom hem så åt vi och efter maten började dom bli starkare.
Vi bestämmde oss för att åka upp till Mamma och Pappa och Anton frågade mig om vi lika gärna skulle packa väskorna nu och jag sa nej för jag trodde att värkarna skulle avta.
Men icke, vi åkte upp till Mamma och Pappa.
Jag trodde fortfarande att det skulle sluta eftersom det har blivit så flera gånger.
Men dom hade aldrig gjort så ont som dom gjorde då.

Jag och Mamma tog en promenad med Amigo och värkarna kom var 2-5 minut och jag hade så ont
när dom väl kom, det går lixom inte att beskriva känslan. Jag viste inte om jag skulle stanna eller fortsätta gå.
Mamma tyckte att jag såg ut som ett mumintroll när jag gick och hade ont haha :D

när vi kom hem igen så mätte vi ungefär 4 värkar och sedan ringde vi förlossningen, dom bad oss komma in.
så vi åkte dit, utan att packa eftersom jag sa att det kommer säkert att avta igen. Vi var inne veckan innan och då avtog värkarna bara sådär.
När vi kom till sjukhuset så var det samma barnmorska som sist när vi va in och hon tyckte det var konstigt om inte bebisen kom nu. jag var öppen 5 cm men när värkarna kom så var det 6 trodde hon.

Vi fick ett förlossningsrum och Anton åkte hem för att hämta kläder om vi skulle få stanna kvar.
Jag och Mamma gick och drack lite kaffe och sen gick vi ut och gick lite.
När vi kom tillbaka så hade dom bytt till nattpersonalen och dom kom in och undersökte mig.
Barnmorskan kollade hur mycket jag var öppen nu och det var 7 cm då sa hon: oj här kan vi nog sticka hål så vattnet går men jag måste prata med läkarn först eftersom det är lite tidigt.

okej tänkte vi, vi satt och väntade på att dom skulle komma, men då kom en annan barnmorska in och började plocka fram och förbereda förlossningen, jag frågade vad hon gjorde och hon svarade att det var lika bra att förbereda.
Då blev jag alldeles skakig och Anton hade nu kommit tillbaka och då var det bestämmt att dom skulle ta hål på hinnan. Jag började skaka hur mycket som helst.
Fick en sjukhusskjorta och gick och tvättade bort sminket, tror aldrig jag varit så nervös inför någonting,
och rädd var jag, jag var ju inte alls berädd på det här.

Sen kom hon in och hade en sak som såg ut som en virknål och sa att det inte skulle göra ont.
Både Mamma och Anton var där.

22.30 tog dom vattnet.
Det gjorde inte alls ont men det kändes konstigt, det bara rann vatten och det var alldeles varmt.
Och jag kunde inte sluta skaka, nu var jag rädd för jag viste inte hur ont dom här värkarna skulle göra.
Sedan satt dom på grejer på bebisens huvud för att hålla koll på hjärtljuden.


     

Och dom gjorde ont ! haha
fick lära mig att använda lustgasen och usch det kändes som att jag var full. Tyckte inte att den hjälpte sådär
jätte mycket men jag gjorde inte rätt varje gång. Man skulle börja suga in när man trodde att en värk skulle komma så att lustgasen verkade, men det var inte så lätt och varje gång trodde jag att jag skulle klara utan att använda lustgasen. Så lite hjälpte den nog.

Fick lägga mig på sidan för det kändes bättre. och sen gjorde värkarna så ont att jag bara skrek kändes det som,
men då sa barnmorskan att det inte hjälper. Men jag tyckte det kändes bättre haha.

Fick ligga och ta emot värkarna tills det var dags att krysta och tillslut sa hon att jag kunde börja krysta och det kändes jätte konstigt när krystvärkarna kom, det kändes som att man skulle spy nästan.
Efter en stund så tröck en av barnmorskerna på min mage för att hjälpa lillan ut för att hennes hjärtljud gick ner.
Men jag krystade och ungefär en kvart sen var Mimmi ute.
Sedan kom maderkakan ut också. vi kollade på den och den. Men jag minns inte hur den såg ut riktigt.
Somen köttbit haha.

    

   

   



hon var så pigg och skrek så vi fick ha hon hos oss en stund :)
Barnmorskan skulle sy mig också eftersom dom var tvungen att klippa mig.
Och det gjorde dom för att Mimmis hjärtljud gick ner.


   


 

Efter en och en halv timme ungefär så skulle hon få åka upp på prematuren och anton följde med henne upp.
Klockan var nu halv 2 på natten och mamma skulle åka hem.
Och eftersom jag mådde så bra så skulle jag få gå och duscha av mig.

Jag fick sitta på en stol och duscha sen när jag skulle resa mig kände jag att jag inte mådde nå bra.
Jag blev snurrig och barnmorskerna kom och hjälpte mig till sängen.
Anton hade nu kommit tillbaka och lillan hade fått mat och mådde bra.
 
En av barnmorskerna tröck på min mage och då kom det en massa blod!
Usch. sen stod dom och tröck på magen jätte länge och det kom en massa blod.
Då kom en massa läkare och satt massa dropp på mig, jag förstod ingenting för det var ingen som sa något.
JAg var llivrädd och bara grät, sen började dom prata om operation och usch det var hämst!
Tur att anton var där hela tiden.
Sedan gjorde dom massa undersökningar och allt gjorde så fruktansvärt ont.

Det är det hemskaste som har hänt i hela mitt liv.
Jag orkar inte gå in på detaljer men det var hemskt!
Tillslut hade jag slutat blöda nästan och då berättade barnmorskan vad det var som hade hänt.
Det var några hinnor som inte hade kommit ut under förlossningen.
Men dom höll på i 5 timmar ungefär.
usch vill inte tänka på det, det var så hämst.

Förlossningen var rena drömmen om man jämför med det som hände efteråt!
Men nu är hon här våran lilla Mimmi<3


RSS 2.0